Emil hade ju hunnit bli nästan två månader vid det laget, så jag kände att det var dags för honom att bege sig ut i djungeln innan han blir alldeles bortklemad med driver, piga och mammaledig Saba. Så med Rambo som målbild, bokade vi resa till en beachresort här i Filippinerna över jul. Min mamma, nu stolt farmor, var här och för första gången på 35 år, var jag inte hennes baby längre. Vi var lite oroliga eftersom det var 4-timmars bilresa och sedan 2 timmar med banka-båt. Det visade sig dock att "helfestligt" var betyget på båda färdmedlen.
Väl där, fanns det t.o.m. tomte på stranden för alla traktens 300 barn. Huruvida resort-ägaren, som var tomten, var far till alla 300 barnen förblir oklart. Fransk kock säkrade utmärkt julmiddag och Farmor säkrade julklappsutdelning och sovmorgnar för pappa&mamma.
Djungelstrapatsen var egentligen mer tänkt som en promenad. Så blev det dock ej. Faktum är att Rambo hade varit stolt över oss.
Det hade nämligen regnat innan, och det trevliga promenadstråket genom kokosnötsdjungeln hade förvandlats till aldrig tidigare skådat äventyr. Leran liksom byggde upp både neråt och i sidled tills flip-flopsen förvandlats till flera kilo tunga formidabla snöskor. Alla ni som prövat att tejpa tre mjölkpaket på en flipflop med sådan där rem mellan stortån och pektån (eller vad den tån heter) och sedan gå genom en djungel, vet vad jag menar.
Tropisk värme hängde tungt och Pappa Anders, Mamma Saba, Farmor Laila och Emil på pappas axel stretade på i djungeln. Djungelpromenaden var pappas idé, som ni säkert räknat ut. Eftersom denna idé inte fullt visade sig ha Nobelpris-potential, lägrade sig en mer och mer tryckt stämning medan leran försökte hackas bort från flipflopsen och Pappa Anders försökte driva på sin fru och mor djupare in i djungeln med muntra tillrop som "vi kan ju inte vända nu, det är ju närmare till andra sidan".
Som tur är, är de av tufft virke och efter en avslutande 45-gradig klättring i lervälling, var vi till slut framme på andra sidan ön, där pannkakor och kaffe väntade på närmaste strandcafé. Därifrån var det bara 500 meter behagligt strandstrosande till vår bungalow. När vi skulle spatsera hem utbrast servitrisen "Oj, ska ni gå ända dit med bebisen!". Vi upplyste henne inte om att vi just gått en halvmil tvärs genom hela ön, rakt i kokos-djungeln.
Så nu funderar ni: Hur tog Emil om det här då?
Han ÄLSKADE det. Antingen flinade han eller tog sig tupplur. Så det blir nog Rambo av honom till slut. När vi kom hem till bungalowen, tyckte han det var astråkigt och ville gå ut igen. Favoritaktiviteter inkluderar därmed att åkt banka, djungelstrapats, åka öppen Jeepney, bada fötter i Pacific Ocean och titta på tomten på sandstranden. Så nu gäller det att bräcka det.
På korten är Emil mellan 6 och 8 veckor. Klicka bilden nedan för fotoalbumet.
Glada hälsningar från Filippinerna
3 kommentarer:
Heh! Ni ser ju sjukt välmående ut :D Men du får börja med lite styrketräning snart för lillen ser inte riktigt ut som Rambo än ;-)
Hej Anders
Låter härligt! Förstår att det var din idé med djungelpromenaden. Jag tycker det var Nobelklass på idén! Brukar själv möta en del motstånd från andra familjemedlemmar vid liknande upptåg...
Tomte på stranden känns inte helt rätt men i förhållande till regn och 0 grader i Sverige låter det helt ok!
Saknar Asien.
/ Anders
Hej Anders & Saba och jättegulliga Emil!! Fantastiskt roligt att läsa om ert juläventyr i den filippinska djungeln! Laila har berättar att ni hade en underbar tid tillsammans! och vad söt Emil är! vilket leende och pigga ögon han har! Hoppas att ni kommer hem till sommaren och hälsa på så jag får träffa Emil!
Många kramar & hälsningar till er alla! Gretel
Skicka en kommentar