Nunnor och tigrar

På något konstigt vis har Emil blivit 8 månader. Här i Filippinerna är han dubbelt så stor som sina jämnåriga kollegor, med sina 10 kg bufflar han lätt till sig leksaker och förvaltar därmed arvet väl från sina fornstora viking-kusiner och Mogulska erövrare.

Han har också blivit klipsk som få. Han gillar tjejer. Om en man kommer fram och vill prata, visar Emil upp ett hårt stenansikte, medan när vi passerar någon söt tjej i shopping mall-en, smilar Emil upp sig från öra till öra.

Han har också räknat ut vad som är riktigt läskigt. Härom veckan åkte vi på tiger-safari. Den gick ut på att man sitter i en galler-försedd ombyggd jeep, medan föraren håller en kyckling strax utanför gallret. De utsvultna tigrarna kastar sig därmed över jeepen och sliter kycklingen i stycken. Det tyckte Emil var jättefestligt, han gillade tigrarna skarpt.

Jeep-bussen var ganska stor, med plats för drygt 20 personer. Det var Saba, Emil, jag och 20 katolska nunnor. När de fick syn på en ny tiger, började nunnorna skrika ”aaaah”, ”iiiiiiiiiiii” osv, ni vet som tjejer gör i berg-och-dal-banan. Det tyckte Emil var skitläskigt. Och jag kan bara hålla med - det finns inget så läskigt som skrikande kvinnor.

Livet är på topp. Vi är löljigt lyckliga alla tre. Och jobbmässigt går det för bra - allt hårt jobb och sena kvällar på kontoret gav trots allt resultat - vi nådde alla 2009-årsmålen redan i Juni.
Så nu gäller det bara att inte röra något andra halvåret. Jag har följaktligen givit alla mina underlydnande order att sitta på sina händer och inte svara i telefonen om den ringer. Och själv kommer jag ta pappaledighet.

I Filippinerna är pappaledighet 5 dagar och mammaledighet 40 dagar inklusive själva utkrystandet. Min chef här, som efter sina 3 dagar semester förra året kom tillbaka och berättade att semestern varit jättelyckad eftersom hotellrummet i Hong Kong disneyland hade ett eget kontorsrum, så att han kunde stänga dörren för att hans barn inte skulle störa honom när han jobbade, har en smula svårt att relatera till begreppet pappaledighet. De flesta är antingen i chocktillstånd över att man kan göra något så galet som att gå på flera månader pappaledighet, eller tror att jag skojar.

En stor eloge till min Sverige-chef Nils, som gör en stolt över den svenska modellen. Det är den typen av stöd man aldrig glömmer. Jag började jobba heltid för 12 år sedan efter examen, och kommer jobba minst 30 år till, så 6 månader pappaledighet är jag övertygad om rätt rätt prioriterat i ett livsperspektiv.

Klicka på bilden nedan för denna omgång foton, de flesta, liksom livet i allmänhet just nu är, centrerade runt Emil. Klicka först länken och sedan "Slideshow" eller "Bildspel".

Rambo

Nu när ni alla saknar bjällerklang, julrusch, lutfisk och tomteskägg och räknar dagarna till nästa julafton, tänkte jag det kan komma bra till pass med en julhälsning från Filippinerna.


Emil hade ju hunnit bli nästan två månader vid det laget, så jag kände att det var dags för honom att bege sig ut i djungeln innan han blir alldeles bortklemad med driver, piga och mammaledig Saba. Så med Rambo som målbild, bokade vi resa till en beachresort här i Filippinerna över jul. Min mamma, nu stolt farmor, var här och för första gången på 35 år, var jag inte hennes baby längre. Vi var lite oroliga eftersom det var 4-timmars bilresa och sedan 2 timmar med banka-båt. Det visade sig dock att "helfestligt" var betyget på båda färdmedlen.

Väl där, fanns det t.o.m. tomte på stranden för alla traktens 300 barn. Huruvida resort-ägaren, som var tomten, var far till alla 300 barnen förblir oklart. Fransk kock säkrade utmärkt julmiddag och Farmor säkrade julklappsutdelning och sovmorgnar för pappa&mamma.

Djungelstrapatsen var egentligen mer tänkt som en promenad. Så blev det dock ej. Faktum är att Rambo hade varit stolt över oss.

Det hade nämligen regnat innan, och det trevliga promenadstråket genom kokosnötsdjungeln hade förvandlats till aldrig tidigare skådat äventyr. Leran liksom byggde upp både neråt och i sidled tills flip-flopsen förvandlats till flera kilo tunga formidabla snöskor. Alla ni som prövat att tejpa tre mjölkpaket på en flipflop med sådan där rem mellan stortån och pektån (eller vad den tån heter) och sedan gå genom en djungel, vet vad jag menar.

Tropisk värme hängde tungt och Pappa Anders, Mamma Saba, Farmor Laila och Emil på pappas axel stretade på i djungeln. Djungelpromenaden var pappas idé, som ni säkert räknat ut. Eftersom denna idé inte fullt visade sig ha Nobelpris-potential, lägrade sig en mer och mer tryckt stämning medan leran försökte hackas bort från flipflopsen och Pappa Anders försökte driva på sin fru och mor djupare in i djungeln med muntra tillrop som "vi kan ju inte vända nu, det är ju närmare till andra sidan".


Som tur är, är de av tufft virke och efter en avslutande 45-gradig klättring i lervälling, var vi till slut framme på andra sidan ön, där pannkakor och kaffe väntade på närmaste strandcafé. Därifrån var det bara 500 meter behagligt strandstrosande till vår bungalow. När vi skulle spatsera hem utbrast servitrisen "Oj, ska ni gå ända dit med bebisen!". Vi upplyste henne inte om att vi just gått en halvmil tvärs genom hela ön, rakt i kokos-djungeln.

Så nu funderar ni: Hur tog Emil om det här då?
Han ÄLSKADE det. Antingen flinade han eller tog sig tupplur. Så det blir nog Rambo av honom till slut. När vi kom hem till bungalowen, tyckte han det var astråkigt och ville gå ut igen. Favoritaktiviteter inkluderar därmed att åkt banka, djungelstrapats, åka öppen Jeepney, bada fötter i Pacific Ocean och titta på tomten på sandstranden. Så nu gäller det att bräcka det.

På korten är Emil mellan 6 och 8 veckor. Klicka bilden nedan för fotoalbumet.



Glada hälsningar från Filippinerna